Hockey Hangover

Pasi Nurminen är inte den enda som har hockeykrabbis

Finland fick äntligen sitt efterlängtade hockeyguld, men efterspelet har varit allt annat än snyggt. Liksom två och en halv miljon andra finländare satt jag också spänt och följde med hockeyfinalen. Också jag var glad och stolt över våra underdogs som spelade ut Sverige fullkomligt och lyckades återställa något av landets lite skamfilade hockeyrykte. Jag tyckte att det var undebart att se den spontana glädjefest som bröt ut i centrum av Helsingfors efter matchen. Men som med de flesta riktigt bra fester, kändes det inte riktigt lika bra dagen efter.

Att vara stolt över sitt hockeylag och sitt land är en sak. Att använda en hockeymatch som svepskäl för att uttrycka nationalistiska åsikter och yttra främlings- och minoritetsfientliga hot på gatorna är nånting helt annat. Tyvärr är den finländska sportkulturen, och alldeles speciellt hockeykulturen, nära förknippad med nationalism. Nu vill jag naturligtvis inte dra alla hockeyfans över en och samma kam, men det finns tyvärr en tendens bland många soffidrottare att använda hockeyframgångar som ett nästan nietzscheanskt übermensch-argument. När Finland vinner hockey-vm höjs den ”finländska rasen” på nåt sätt över alla andra människor. Hockeyn är så förknippad med nationella symboler och myter, inte minst kriget, att den blir en språngbräda för en hel del otrevliga element.

Alla hockeyfans är tack och lov inte främlingsfientliga.

Kanske var de här elementen ännu tydligare nu efter Sannfinländarnas valframgång, eller kanske var folk bara mer uppmärksamma för dem. Det hela inleddes med en modig kvinna vid namn Paloma Hannonen, som i en adress och ett öppet brev bad hockeylandslaget berätta vad de tyckte om rasism. I brevet berättar hon om hur hon under söndagens festligheter på stan först hört folk högljutt slänga ut en fråga om huruvida någon vågar erkänna att de är svenska, sedan hört ett annat gäng utropa att i natt skulle sannerligen alla utlänningar få på käften. Senare hade hon och hennes pojkvän i spårvagnen råkat på ett storväxt hockeyfan som hotade två mörkhyade pojkar och kallade dem för terrorister. I ett exemplariskt reportage från måndagens festligheter på Salutorget berättade Svenska Yles Heidi Grandell att hon upplevt liknande situationer.

De som uppträdde på tillställningen gjorde inte heller mycket för att motverka situationen då komikern Aku Hirviniemi förklarar att hockey är ett enkelt spel: “laitetaan kaverit rasiaan ja vedetään hurria turpaan” (man sätter killarna i en ask och ger svensken på käften). Det som också är intressant är att bland en hel del firare verkar det viktiga inte vara att Finland vann vm-guld. Inte heller ens att Finland vann finalen mot Sverige. Nej, det viktigaste verkar vara att vi förödmjukade svenskarna. Mycket energi har gått åt att håna Sverige och svenska hockeylandslaget, vilket ju knappast kan ses som väldigt sportsligt, de får tillräckligt med spott och spe från den egna pressen. På nåt sätt förvandlas det här också till en uppmaning att fortsätta med att bokstavligen ge svenskar, inklusive finlandssvenskar, på käften. Låt då vara att svensk kvällspress nog inte gjorde mycket för att förebygga situationen innan matchen, då deras ”experter” på flera olika håll gjorde det klart och tydligt att det finns nåt i den finska nationalsjälen som gör att Finland helt enkelt inte kan vinna mot Sverige.

Festfolket utnyttjade situationen för folkuppvigling, säger Roger Talermo.

All heder ska ändå ges åt hockeyförbundets boss Kalervo Kummola, som genast då planet från Slovakien landat i Helsingfors, självmant tog avstånd från vad han kallade för ”negativa biverkningar” av firandet, av allt att döma efter att tidningen Mondos chefredaktör Heikki Valkama mailat honom om saken. Heder också åt Nelonen/Sanoma, som mig veterligen är det enda mediet som verkligen konfronterat laget med frågan. Lagkaptenen Mikko Koivu svarade att guldlagets stora styrka varit att alla individer i laget har respekterat varandra trots deras olikheter och att det är en bra förebild för Finlands folk. Finländska olympiska kommitténs ordförande Roger Talermo fördömer enligt ÖT de aggressiva uttalandena som festgänget på Salutorget gav uttryck för, speciellt Hirviniemis uppträdande. Enligt Talermo utnyttjade festfolket tillfället till något som liknade folkuppvigling. Han poängterade också att han ser med oro på att man i stället för att hylla lejonen gläds över Tre Kronors misslyckande.

En annan, betydligt mindre allvarlig grej, men en som ändå fått min hockeyglädje att dämpas, har varit det finska lagets uppträdande efter matchen. Det var klart vartåt det barkade redan då planet landade och ett gäng förfriskade spelare vällde ut på röda mattan. Sist av alla kom målvaktstränaren Pasi Nurminen, som måste ledas ned för trappan med andretränaren Pertti Matikainens hjälp. Väl nere på fast mark, gav balansen vika och Nurminen ramlade raklång över vinstpokalen, som Koivu ceremoniellt lagt på röda mattan i väntan på att truppen skulle vara samlad.

Managern Timo Jutila var en annan som hade ögonen i kors på flygplatsen då han gav en jollrande inrervju om ”rillande”. Till hans försvar ska ju sägas att han hade vett att inte delta i firandet på Salutorget.

Priset tog ändå Anssi Salmela, som med våld ville säga något åt Yles tv-journalist. Först såsade han på en stund på dålig svenska, vilket väl skulle vara menat som en pik åt svenskarna, även om ingen förstod vad det var han egentligen ville säga, sedan började han på finska tala om Mikael Granlunds kvinnliga fans och sa att de gärna fick skicka honom sina telefonnummer, varpå han elakt och ironiskt sa att guldet inte kunde ha vunnits utan Hovinens och Joensuus insatser, alltså de två spelare som inte fick spela under VM. Allt detta medan han vinglade runt, sluddrade och grävde fram sin snusprilla från munnen.

Mikael Granlund svajade runt på sightseeing-bussens övre våning och viftade med en ölflaska då laget anlände till torget och både i dag och i går har vi fått se ett otal intervjuer med mer eller mindre berusade hockeyspelare, tack och lov har de själva inte gjort sig skyldiga till några osmakliga kommentarer.

Granlund föregick med gott exempel.

Hade det varit fråga om politiker som kommit hem från en representationsresa, hade hela bunten fått avgå för länge sen. Förstå mig inte fel, de är sannerligen värda sin fest och jag menar inte att de borde stå som tända ljus och svärmorsdrömmar, men de visste alla att de har en bunt intervjuer och representationsuppdrag att sköta då de kom hem, kanske kunde man från lagledningens sida uppmanat spelarna att ta det lite lugnt med supandet tills festen på torget är över. Men det är ju svårt att uppmana spelarna då tränare och lagledning hör till dem som är allra värst. Tack och lov hade åtminstone kapten Koivu förstått att ta det lite lugnt så att han nu inte stod alldeles med ögonen i kors då han tog emot hedersbetygelser av president Tarja Halonen. Anssi Salmela utmärkte sig däremot då han gav Halonen en fyllekram på scenen. Till och med chefstränaren Jukka Jalonen var tydligt berusad då han gav intervjuer. Å andra sidan kan man ju fråga sig varför alla journalister måste envisas med att intervjua dessa fyllon – bara för att än en gång fråga ”miltä nyt tuntuu?”

En förvånad Halonen får en fyllekram av Anssi Salmela.

Jag är inte den som brukar tala för formell etikett eller spotta i glaset. Jag förstår mycket väl att ett världsmästerskap kräver lite firande och jag unnar dem alla både lycko- och alkoholrus- Men som de förebilder de är för unga finländare och med tanke på vilka ambassadörer för idrott och hockey de är, tycker jag att man kan vänta sig ett visst ansvar – festen på torget och alla intervjuer är trots allt ett visst representationsuppdrag som man kan kräva att elitidrottare på den här nivån ska kunna ta på allvar. Nu har det bara varit pinsamt att se på hur spelarna och lagledningen har betett sig som – ja, fulla finnar på en Sverigebåt. Jag börjar ha rejäl hockeykrabbis av allt det här och vill snart helst glömma hela världsmästerskapet.

Jukka Jalonen har sort of bett lite om ursäkt för fylleriet, till Radio Nova säger han att det kanske inte är det bästa sättet för idoler att bete sig på. Också sponsorna Finnair och Elisa medger att man inte nödvändigtvis ville ge den här bilden utåt. Kulturminister Stefan Wallin ska enligt Svenska Yle ha diskuterat saken med hockeyförbundets Kummola.