Den offentliga bloggaren

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om bloggande, men fastnade på andra bloggar och läste det här inlägget på Jeppes blogg och lämnade en lång kommentar.

Orkar ni inte klicka på länken kan det i korthet summeras med att Jeppe hade funderingar kring att han citerats i Peppar pga sin kommentar på min blogg – och huruvida hans bloggande gör honom till en offentlig person. Här är mitt svar:

Intressanta funderingar. Rent juridiskt står ju bloggen ungefär på samma pall som en insändare eller en pamflett av något slag. Att publicera en text på nätet i ett sammanhang som inte kräver någon typ av lösenord etc gör att ens texter kan citeras, analyseras och kommenteras precis som en text i en tidningskolumn. Då det gäller Facebook är det lite knepigare, eftersom det krävs lösenord och inloggning. Å andra sidan är det fritt fram för vem som helst att läsa allt på en profil som inte är skyddad. Såtillvida är det juridiskt helt kosher att behandla också Facebook-uppdateringar som offentliga dokument.

Det riktigt knepiga är ju sen om man har en skyddad profil och ens FB-vänner kopierar och citerar ens uppdateringar. Men egentligen är det ju inte svårare än så här: Om jag som journalist kommer över ett dokument som ligger på att cafébord, får jag publicera det, oberoende av hur många statshemligheter det innehåller. Om någon kommer över en kommentar på Facebook gäller samma sak. Lite luddigt blir det ju sen kanske då det är fråga om en sluten profil. Men precis som det inte är förbjudet att publicera brev som skrivits till en, är det inte heller olagligt att publicera postningar som så att säga riktats till en i och med att deras avsändare låter en se dem. En annan sak är sedan om man till exempel går med i en sluten FB-grupp och går med på ett avtal om att inte före informationen vidare. Lagen om brevhemlighet kan inte omfattas av Facebook, lite på samma sätt som vykort inte heller gör det. Postar du nåt på Facebook, är det mer eller mindre offentligt – alltså om du postar nåt på din wall eller din profil. Allt som andra människor, oberoende av hur många, kan se på din profil (om du inte skyddat den bara för dig själv) kan alltså kopieras. Huruvida det är god smak och etiskt rätt och riktigt att göra det är sen en annan fråga.

Huruvida detta gör dig till en offentlig person kan man ju sen fråga sig. Egentligen finns det ju ingen juridisk definition på var gränsen för en “offentlig person” går. En bloggare med några tiotals läsare betvivlar jag ändå att skulle tolkas som en offentlig person till exempel i rätten eller Opinionsnämnden för massmedier. Men till exempel Peppe Öhman med hundratals läsare per dag kunde man redan se som en offentlig person, låt vara att hon också gjort annat arbete som lyft henne till den positionen. Men att din bloggtext citeras i en tidning gör dig inte till en offentlig person, inte heller måste du vara en offentlig person för att texten ska få publiceras. Har du skrivit ett privat e-mail, däremot, måste man be dig om lov för publicering. Till god journalistisk sed hör ju till exempel att man låter folk som man intervjuar veta att de ger ut information som kan komma att citeras – däremot är det inte olagligt att inte uppge det. Att publicera nåt som sagts off the record är inte olagligt, däremot kan det leda till en prickning av ONM – vilket ju inte i praktiken leder till något. Att publicera privata brev är i sig inte heller olagligt, så länge man inte kommit över dem på olaglig väg, till exempel genom att stjäla nåns lösenord eller brev. Här är då rättsskyddet för offentliga personer mindre, på så sätt att frågor som rör privatlivet kan publiceras om det ses att det är av allmänt intresse. I den kategorin faller du ju nog inte. I den bemärkelsen kan man nog inte se dig som en offentlig person för att du skriver en blogg. Din blogg och vad du själv skriver på nätet är offentligt, och Papper hade haft all rätt att också publicera ditt efternamn – att dra slutsatsen 1+1 och koppla ihop ditt förnamn med din blogg hade inte varit svårt. Eftersom det inte betyder nån kränkning av ditt privatliv, finns det inget som hindrar det – om din kommentar var offentligt publicerad på nätet.

Hmmm, lite råddigt kanske men det var nu vad jag funderade.

Att dylikt.

I övrigt innefattar den gångna veckan en försening till jobbet, grym mental morkkis då en kollega tvingats hoppa in på min morgontur, strul med införskaffning av ny telefon (som ändå löste sig i dag), superstrul med felläsning av turlista och därefter ett projekt på 40 minuter att lyckas få en taxi på en måndag eftermiddag, och en jättegod väns totala mentala breakdown, vilket inte var så lustigt heller. Önskar personen i fråga styrka och kärlek.

På den positiva sidan måste utan vidare räknas att Jeppe är tillfälligt tillbaka i stan, jag har saknat hans sällskap enormt! Dessutom kom min fina pappa med en kass full med julklappar från Dalsbruk, eftersom jag inte kan vara med och öppna dem på julafton (jobb). Dessutom har jag fått brottas i en snödriva, vilket var ganska uppiggande även om omständigheterna kanske inte var så angenäma.

Imorgon åker jag på snabb pre-jul-visit till familjen i Dalsbruk, testar deras nya brasrum, äter julgröt farfar och dricker förhoppningsvis lite spetsad glögg framför en brasa.

Hipp hipp!

Advertisements

5 Comments

Filed under In the News

5 responses to “Den offentliga bloggaren

  1. Ja, “äter julgröt MED farfar” ska det ju stå, men det är en så rolig felskrivning att jag lämnar kvar den. ;D

  2. Det här är mycket relevanta frågor, som diskuterats överraskande lite. Jag fick själv förstahandsupplevelse av problematik i somras när jag skrev om mina Ugandaäventyr. Satte ut en Facebooktext med en sluten vänkrets som målgrupp. Jag skulle knappast ha satt ut samma text på en helt öppen blogg. Men när det sen blev hallå om saken började texten spridas och användas som bakgrund för diverse artiklar. Hade detta varit ett stort problem hade jag antagligen kunnat bromsa en del av spridningen, men knappast helt och hållet.

    Personligen försöker jag nog vara medveten om att jag skriver offentligt när jag kommenterar en öppen blogg. Facebook borde vara mera privat, men jag är rädd att man inte kan utgå från det.

    Jag undrar om vi har något annat val än att se öppna bloggar som helt offentliga. Om man inte vill att det som man bloggskriver öppet och tillgängligt för vem som helst ska vara offentligt och kopplat till ens person, så ska man kanske inte skriva det. Alternativt göra det under pseudonym.

    Om man ska göra en IRL-jämförelse, ser jag Facebook som den diskussion man för vänner emellan över en öl eller kaffe, medan bloggar snarare kan liknas vid någon typ av seminarieframförande med efterföljande publikkommentarer (liknelsen dock inte helt klockren – få seminarier handlar trots allt om loppisfynd och bebisbajs). När jag själv som journalist rapporterar från ett seminarium drar jag mig inte för att citera publikkommentarer. Jag ser dem som inlägg i en öppen debatt. Huruvida debattören namnges kan variera beroende på vem som uttalar sig. Sen bör det ju höra till god journalistisk sed att kolla med/förvarna den citerade om att hennes uttalanden kommer att refereras. En viktig skillnad är visserligen att deltagare på seminarium vanligen är medvetna om att journalister närvarar, medan bloggskribenter och -kommentatörer knappast tänker på det – vilket man alltså borde.

  3. Här ovan står att det är fritt fram att publicera ett brev, som man har fått. Men detta är ju en text, som en annan person har skrivit och hur blir det då med upphovsrätten? Man får inte publicera andras texter.
    Och om jag skrivit en historia på en blogg (offentligt) så har jag väl också upphovsrätten till den texten, dvs ingen annan får publicera den offentligt. I praktiken borde det betyda att jag får dela den, men inte kopiera/klistra in den? Det är ju då bara en länk jag för vidare, en hänvisning, som är reglerad av skribentens egna inställningar.
    Däremot så tror jag att man får publicera en annan persons text och bild i en sluten grupp på facebook, eftersom det borde jämföras med en privat visning, ex i projektor på ett föredrag där folk “blivit medlemmar” för en kväll genom att betala inträde. Det är alltså inte att “göra verket offentligt för allmänheten” (om inte fb-gruppen är offentlig).
    Får man då filma ett slutet föredrag och lägga ut filmen på YouTube (som folk gör)? Det borde man inte få.
    Men… en sluten grupp med tio medlemmar “känns” inte riktigt likvärdig med en grupp på tusen medlemmar. Men juridiskt sett borde den ju vara det? Man kan ju hålla ett slutet föredrag för tusen pers.
    Samma resonemang bör gälla som för bilder. Man får inte publicera offentligt (ex. i blogg) en bild, som man hittat på nätet, men det bör gå bra i en sluten grupp på facebook eftersom man bör få visa en tidningsbild i projektor på ett föredrag (?) Man får nog inte publicera en bild bara för att man fått den i brev. Det finns en fotograf som äger den.
    Men, som sagt, hur många medlemmar kan då en sluten grupp ha?
    Och… får man offentligt publicera länken till ett mejl, som innehåller annans text o bild? Och… även ett mejl kan spridas i tusentals ex. hur som helst. Man kanske inte får sprida mejl så???? Är mina mejl, juridiskt sett, “offentliga”? De borde vara upphovsrättsskyddade??? Dvs får man ta med sig en bild från ett föredrag för att visa den på ett annat? (= sprida stegvis inom slutna grupper?)
    Är det någon, som begriper hur allt detta är?

    • Ja, det här är en knepig fråga, som även juridiskt bildade personer ofta går bet på. Jag ska utgående från min erfarenhet som journalist så gott jag kan försöka svara på ett par av dina frågor. Jag utgår från Finlands lag, som jag kan bättre, men Finland och Sverige torde ha ganska liknande upphovsrätts- och rättskyddslagar.

      1. Ett brev får publiceras, med vissa förbehåll. Här är det två olika lagar, eller egentligen tre, som spökar.
      – Den första är lagen om brevhemlighet. Den lagen statuerar att en *tredje part* inte får publicera ett brev utan avsändarens tillåtelse – såvida det inte är i allmänhetens intresse. Men: om brevet är adresserat till dig, så ger avsändaren dig i praktiken rätt att publicera brevet. (Så fungerar lagen i Finland i varje fall – det är möjligt att den svenska lagen ser annorlunda ut.)
      – Lagen om upphovsrättsskydd. Men den lagen gäller bara om något kan klassas som ett “verk”. Ett privat brev med personlig eller professionell information klassas inte som ett “verk”. Vad som är ett “verk” måste slutgiltigt en domstol ta ställning till om fallet går till rätten. Men om du skriver för att berätta om att er arbetsplats fått en ny kaffeautomat, är det med ganska stor säkerhet inte ett “verk”: Fast det är klart, om du hävdar att texten om kaffeautomaten var en postmodern dikt, så blir det ju lite knepigare.
      – Lagen om personsskydd. Man får inte publicera ett brev i sin helhet om det innehåller personuppgifter, bankkoder, etc. Men om man blockar ut dessa uppgifter, får man i övrigt publicera innehållet.

      2. Detsamma gäller i princip bloggtexter – så länge det inte är fråga m sådant som kan klassas som ett “verk” är det tillåtet att citera innehållet såvida upphovsmannen/kvinnan/hen (du i detta fall) tillkännages. Om du skrivit något offentligt, så är det offentligt, och kan således också citeras offentligt. Är det däremot tydligt att det du skrivit är ett skönlitterärt verk, kan upphovsrättslagen komma i fråga, men man ska vara försiktig med dylikt på nätet, eftersom lagen är lite grumlig angående nätfrågor.

      3. Bilder är det däremot klart och tydligt med: en bild är ett verk, och får således inte “kopieras” utan upphovsmannens tillstånd.

      4. Lagen om vad som är en “sluten krets” är inte heller så entydig som att en Facebookgrupp med tusen medlemmar är likställd med en med tio medlemmar. Enligt både svensk och finks upphovsrättslag bör den slutna kretsen bestå av personer som kan ses ha en viss koppling med varandra. Det fungerar ju INTE så att man kan betala inträde i en klubb och därmed automatiskt ha tillstånd att se på filmer tillsammans. Rätten kan slå fast att “klubben” är för stor för att kunna anses vara en sluten krets. Skolklasser och sjukhus räknas inte heller till slutna kretser. Därmed kan också Facebookgrupper med tillräckligt många medlemmar av rätten klassas som offentliga. Men det finns inga exakt fastslagna gränser för det här.

      5. Det att något publiceras i en sluten grupp gör det på inget sätt privat, utan om något är privat eller inte har att göra med verkets/informationens natur. Däremot är det inte heller automatiskt offentligt om det publiceras i en sluten grupp. Precis som jag beskrivit ovan, är det till exempel ett brott att sprida sekretessbelagda personuppgifter, oberoende av om du av misstag postat dem på Facebook eller inte. Men till exempel ett uttalande på ett “privat” möte är inte sekretessbelagt om någon råkar höra det och sprida det vidare, och på samma sätt är inte heller en text som publiceras i en sluten grupp sekretessbelagd per definition.

  4. PS Rättelse:
    Jag menade att om JAG har skrivit en text så får EN ANNAN PERSON dela den men inte kopiera den.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s