Han var vi alla

Möt hat med kärlek, rasism med öppenhet

Nu har det gått nästan två veckor sen terrordådet i Norge. Igen fylls sändningar och tidningar med nyheter om finansrasen, stödpaketen, Syrien och Libyen. Bevakningen av Norge förs nu främst på bloggarna, i kolumnerna och på sociala medier. De etablerade medierna försöker nu hitta nya infallsvinklar, då själva huvudnyheten är genomarbetad. Jussi Halla-Aho har nu blivit infallsvinkeln vi fokuserar på, eller Jyrki Katainens osynlighet. Små notiser om detaljer sipprar ut här och där. Vi letar syndabockar. Vapenlagen. Högerextremismen. Kristendomen. Socialskyddet. Rasismen. Invandringen. Multikulturalismen. Socialdemokratin. Datorspelen. Internet. Gödselbestämmelserna. Islam. Jussi Halla-Aho. Dagens ungdom. Hitler. Unabombaren. Osama bin Laden. Al Qaida. Vi försöker förklara, förstå, analysera, och förebygga.

 

V for Vendetta - another kind of terrorist?

Men vem är Anders Behring Breivik? I filmen V for Vendetta (för att ta en populärkulturreferens) har vi också att göra med en ”ensam galning”, denna gång en ”god” terrorist. En terrorist som först tar ut en blodig hämnd på dem som han anser har gjort sig skyldiga till grymma brott mot mänskligheten och sedan spränger upp parlamentsbyggnaden i London. Men här är situationen omvänd, V kämpar mot allt det som Breivik står för. Mot enkelspårighet och fascism, för multikulturalism, demokrati och öppenhet, och dör själv på kuppen. I slutet av filmen frågar poliskommissarie Fitch av V:s medhjälpare Evey Hammond vem V egentligen var. Evey svarar ”He was Edmond Dantés… and he was my father. And my mother… my brother… my friend. He was you… and me. He was all of us.” Tyvärr är detsamma sant även om Anders Behring Breivik.

En person kan inte förändra världen, trots att det är individerna vi fokuserar på. V behövde Evey Hammond, och i slutändan behövde han hela Londons befolkning. Nelson Mandela är vår tids stora hjälte, och ingen kan väl förneka hans enastående resolution, hans hopp, vilja och inre styrka. Men inte heller Mandela kunde fungera i ett vakuum. Han behövde sina bundsförvanter, sina medhjälpare och framför allt stödet från folket i Sydafrika och resten av världen. Detsamma gäller Hitler, Stalin, bin Laden, Bush, Obama, Tutu, Påven. Alla dessa gigantiska personer i historien.

 

Breivik

Breivik kunde inte ha genomfört sitt terrordåd utan att det fanns bundsförvanter, personer som kunde stöda hans teorier om världen, politik och religion. Utan ett samhälle där rasismen florerar, där där islamofobiska uttalanden fyller webbsidornas kommentarfält, där vi kan ha riksdagsledamöter som talar om negergubbar och muslimer som dräller på gatorna och skriker utan att bli avsatta, där ordförande för riksdagens förvaltningsutskott öppet kan skriva att muslimerna hör hemma vid sina kamelskitseldar och att gröna feminister borde våldtas, där mörkyade skådespelare dras ner mot stranden för att ”djuren måste tillbaks till naturen” – utan alla dessa uppmuntranden hade inte Breivik kunnat utföra sina galenskaper.

Det här var bara exempel från Finland. Breiviks horisont var hela världen, och alla dessa uttryck som han tolkade som stöd för sin sak, samlade han ihop i en enda klump, en hård sten av avsky, rädsla, ilska och förvirring. Och liksom så många andra krävde han en syndabock som kunde ta på sig skulden för hans världsångest, som kunde symbolisera allt som är fel. I hans fall blev det muslimerna, och i förlängningen socialdeomkraterna, som lät dessa muslimer hållas och breda ut sin kultur och religion i Europa.

 

Jens Stoltenberg tröstar anhöriga

Och det är här vi måste vara försiktiga. Vi kan inte göra som Breivik och lämpa över ansvaret på en grupp, någon annan – här Sannfinländarna. Vi får inte göra Jussi Halla-Aho till en syndabock för den vrede och hopplöshet vi känner inför Breiviks gruvliga dåd. Vi måste göra som Jens Stoltenberg och säga att vi i stället möter hat med kärlek och rasism med öppenhet. Vi måste kämpa allt hårdare för sanning och rättvisa, för solidaritet och värme människor emellan. Urholka rasisternas argument och visa dem för vad de är, uttryck för rädsla och besvikelse. Det gör vi inte genom att korsfästa Halla-Aho och hans gelikar. Istället ska vi göra det vi lovade efter riksdagsvalet, slita upp oss ur vår apati och kämpa för det vi tycker är rätt och riktigt, inte gräva ner oss i det vi tycker är fel och fruktansvärt. Det är Halla-Ahos och Hakkarainens argument vi ska rikta oss mot, inte mot dem som personer. Vi borde inte vara överraskade över att Halla-Aho citerades i Breiviks manifest. Alla vet vi ju vad han står för. Mycket mer intressant är att granska innehållet i vad han skriver än vem som citerar honom. Mycket mer konstruktivt än att fördöma är att komma med motförslag, egna tankar och idéer, att tala för något istället för emot något. I slutändan är det mot oss själva vi ska rikta blickarna. Varken jag eller du kunde ha stoppat Breivik, men vi kunde kanske ha varit med om att skapa ett samhällsklimat där han inte hade fått någon grogrund för sina vansinniga tankar om världen, människor och kulturer. Ett samhälle där en så driftig och resolut ung man som han hade kunnat vända all sin energi mot något mer uppbyggligt.

Advertisements

Leave a comment

Filed under In the News, Ponderings

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s