Vänstern bet i det sura äpplet

En verklig sillsallad, sa Sannfinländarnas ordförande Timo Soini om det nya regeringsprogrammet. Och man får väl lov att hålla med honom. Alla partiordförande berömde i kapp det nya regeringsprogrammet, och vad kunde annat göra när de en gång hade skrivit under det? Men vänsterordföranden Paavo Arhinmäki måste nog säkert ändå ha känt att han fick bita i det sura äpplet för att Vänsterförbundet skulle få vara med i regeringen.

På den positiva sidan kan man ju se att två av vänsterns knäckfrågor gick igenom. För det första blev det en kännbar höjning i arbetsmarknadsstöd och arbetslöshetsstöd, samt en höjning av utkomststödet. Dessutom blev det ingen höjning av momsen. Portugalfrågan verkar ännu sväva i luften.

På så sätt var det alltså inte helt tomma ord då ordförandena myste under presskonferensen om hur man nu tar de fattigas parti. Ytterligare en delvinst måste man väl se det som att Samlingspartiets överambitiösa mål om att spara in 4 miljoner euro i skattehöjningar och nedskärningar bantades ner till 2,5 miljoner, eftersom inbesparingarna främst skulle ha kommit från mervärdesskattehöjningar som skulle ha drabbat de fattigaste mest av allt.

Men något segertåg för den rödgröna politiken var det inte, snarare en urvattnad kompromiss som egentligen inte gynnar någon. Den enskilt största inbesparingen görs nämligen genom en sänkning av kommunernas statsandelar. I förlängningen betyder det att kommunerna tvingas höja kommunalskatten – vilket ju som känt är en plattskatt och därigenom drabbar låginkomsttagare allra mest. Det här valde man då att göra istället för att applicera vänsterns modell på inkomstskatten, nämligen att man progressivt skulle ha höjt skatten för höginkomsttagare och sänkt den för låginkomsttagare. På samma gång talas det om grundliga omstruktureringar inom det kommunala fältet, vilket på regeringsspråk brukar betyda mer ekonomiskt ansvar för kommunerna, men med mindre statliga medel. Dessutom ryker 280 miljoner euro från andra och tredje stadiets utbildning, på samma gång som man talar om att stärka innovationstänkandet, hur det nu sen går ihop. Vidare blir det en sänkning av samfundsskatten, alltså företagens beskattning. Gott för småföretagare visserligen.

I praktiken blev det alltså ett regeringsprogram där man i första hand skär ner i basservicen, som kommunal service och undervisning, medan höginkomsttagare och storföretag antingen gynnas eller fortsätter i status quo. Summa summarum kan man kanske se en viss förbättring för de allra fattigaste i samhället, de som lever enbart på stöd, men för en normal låginkomsttagare eller småföretagare finns det inte mycket att hurra för. I stället för att skära ner i den delen av samhället där det finns pengar att ta, väljer man att fortsätta hyvla i de hårt pressade statliga och kommunala budgetarna.

Till vänsterns försvar måste sägas att utan sossarnas och vf:s medverkan hade situationen säkert varit ännu sämre, men å andra sidan blev det nog inte mycket bättre heller.

Lägg ännu till några reaktionära klämmar som Kristdemokraterna fick inmyglade, så betyder det att också det andliga klimatet lär stå lika stilla som de ekonomiska realiteterna inom de kommande fyra åren.

Miljöfrågorna har jag helt enkelt inte hunnit sätta mig in i, så dem får någon annan gärna kommentera.

Advertisements

Leave a comment

Filed under In the News, Ponderings

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s