Bloggandet, en sista gång

Det här blir sista gången jag bloggar om bloggande … på länge, jag lovar. Det känns liksom som om det som är vettigt att säga redan har sagts, men jag ska lite försöka samla mina tankar en sista gång.

Debatten har alltså rasat på angående den finlandssvenska bloggen och det hela startade ju med debatten om bloggpriset (som jag fortfarande tycker har blåsts upp till alldeles oproportionerliga dimensioner), och med en massa bittersnoppar som jag själv som tyckte att avsaknaden av bloggar med seriöst innehåll lyste med sin frånvaro på galan, samt över lag inom den finlandssvenska bloggosfären. Ett tips till nästa år skulle kanske vara att ta med en kategori i galan om den bästa samhällskommenterande bloggen.

För att försöka samla allt på nåt sätt vettigt kan vi försöka så här:

1. Är livsstillsbloggar av ondo?

Nej, naturligtvis inte. Liksom tidningen Papper fyller också livsstilsbloggar en funktion, dock inte en funktion som intresserar mig speciellt mycket. Mode, shopping, kosmetika, vad folk har ätit till middag, vilka kläder ungen har på sig i dag, vilka kompisar man har druckit kaffe med på vilket café i Helsingfors centrum i dag osv intresserar helt enkelt inte mig ett dyft. För den som skriver har det säkert ett terapeutiskt syfte och det finns helt tydligt en massa folk som tycker att dylikt bloggande är väldigt intressant. Den delen av bloggosfären skapar förstås också en trevlig myspyskänsla och speciellt i lilla Svenskfinland gör den att det finns en klick bloggare och bloggläsare som börjar känna sig som en liten familj då man kan kolla vad folk håller på med, lite som på Facebook. Det är avkopplande, trevligt, och bereder många skratt, kanske en trygghet, kanske tröst ibland, och ibland dessutom riktigt intressant information, framför allt ganska harmlös underhållning. Till alla livsstillsbloggare säger jag bara att fortsätt blogga på och strunta i gnällmånsarna (jag läser nog i smyg era bloggar också).

2. Så vad är då problemet?

Hmmm. Problemet är inte vad som finns, utan kanske vad som inte finns. Eller åtminstone inte syns. Jag skulle själv gärna läsa lite mer udda bloggar och speciellt bloggar med seriöst innehåll. Det betyder inte att alla bloggare måste skriva om världsangsten och hungersnöd, men en lite bredare flora av bloggar som också tog upp tunga ämnen skulle inte skada. Frågan är väl snarare varför de personer som annars skriver kolumner, pamfletter och tidningstexter om dylika ämnen inte bloggar. Dessutom finns det ju faktiskt en del bloggare som tar upp tunga ämnen, men de syns inte på den bloggkarta som har byggts upp kring Papper/Peppar och Ratata. Jag hävdar att en av orsakerna till den ytliga bloggosfären i Svenskfinland är just att den byggts upp kring den här medieprodukten. Peppargänget ska utan vidare ha tack för att de lyckats få igång den finlandssvenska bloggosfären, för det är ganska entydigt deras förtjänst att det finns en sån. Men på samma gång har det betytt att de personer som inte var så förtjusta i Papper/Peppars livsstillsinrikting inte heller blev en del av denna bloggosfär. De har antingen struntat i att blogga eller driver sen någon liten marginalblogg som ingen läser. Jag köper inte argumentet om att finlandssvenska unga bara skulle vara borgerliga och ytliga, för det vet jag att de inte är, inte heller tror jag ett skvatt på struntpratet om att man inte skulle våga sticka upp näsan i Svenskfinland. Det är bara det att det i den bloggosfär som har byggts upp inte riktigt har funnits rum för de seriösa bloggarna. Kanske den här debatten ändrar på det?

3. Hur var det nu med de där mammabloggarna?

Nå, ganska långt kan man ju se de två ovanstående svaren. Har absolut inget emot mammabloggar, bara lite konfunderad över hur det kommer sig att så grymt många av de på bloggalan nominerade bloggarna var mammabloggar. Delvis tror jag att det beror just på ovanstående Papper/Peppar-koppling.

4. Finns det annat än livsstilsbloggar i Svenskfinland?

Naturligtvis finns det. Först och främst finns ju alla politiska bloggar.

Är man inte insnöad på Sfp, kan man till exempel kolla in

Om man inte är intresserad av partipolitik, kan man också läsa t.ex.

  • Tre Smeder, tyvärr har killarna varit lite inaktiva på sistone
  • Essetter, Jessica P-vE:s samhälls/vetenskapliga blogg
  • En annan värld, eller socialist.ratata, socialistiska funderingar

Övriga kul bloggar:

Tja, och sen försöker jag ju själv skriva lite om samhället,musik och foto (och bloggande) då och då.

Till sist några icke-finlandssvenska bloggar jag gillar, kolla min blogroll för bland annat The Bloggess och Approximation.

Om ni har andra tips på roliga, intressanta eller annorlunda bloggar, skicka gärna ett tips som kommentar till det här inlägget!

Advertisements

8 Comments

Filed under In the News, Ponderings

8 responses to “Bloggandet, en sista gång

  1. Bra formulerat! Jag håller med dig om att problemet kanske inte är de bloggar som finns, utan de som inte finns eller de som drunkar i blogspot och wordpressflödet. Fördelen med Peppar/Papper och Ratata är ju att de är så små att nästan alla som blogar där får synlighet.

    Personlighen tror jag att avsaknaden på riktigt tunga och samhälskritiska ämnen beror på 1) att folk inte orkar ta debatten med anonyma kommentatorer (kolla på typerna som kommenterar på t.ex. Hbl och Vasabladet. Hu!) 2) att det tar tid och ork att författa smarta, politiska och originella inlägg. Många av de som bloggar skulle antagligen aldrig skriva en insändare eller samhällskritisk essä eller skriva överhuvudtaget om inte bloggen fanns.

    Bättre att blogga nonsens än att inte göra någonting alls. Eller?

    Nu ska jag lägga till din blogg i min länklista.

    • Bloggens fördel är ju just det att man inte måste publicera de anonyma kommentarerna och på så sätt inte måste föra den där idiotdebatten. Bättre blogga om nånsens än att inte göra nånting alls!

  2. Bra skrivet Janne – once again! 🙂 Har inte så mycket att tillägga.

  3. Tackar för inbjudan.
    Mycket bra tankar, och välformulerat måste jag säga.
    Jag skulle också gärna se mer diversitet i bloggar som lyfts fram, där är det ändå så att den som bloggar har möjlighet att påverka att den syns på det sättet att denne själv kommenterar hos andra.

    Där tror jag problemet för “seriös” bloggar kan komma fram, för ifall de råkar få en hel massa diskuterare till sin blogg, så blir det plötsligt “översvämning”. Vilket också påverkar hur mycket aktiva de kan vara på andras bloggar.

    Det jag tycker att faktiskt är faschinerande i blogg-median, är ju att lika dras till lika, men just att man kan skrida “tryggt” utanför sin safety-zone bara man vill det och vågar pröva. Men i många fall kan detta skridande ske i tysthet, utan att lämna spår som kommentarer. Bara spår i sinnet.

    Jag har total förståelse för den som ryser av obehag då de hör ordet “blogg”, för de har endast sett den YTLIGA bilden som målats upp av fenomenet. Samma gäller de flesta större, “plötsliga” fenomen för att bara nämna ett par korta med tillräcklig förklaring: Rock&Roll-behövs nog inte föklaras, eller modernare: Twilight (böckerna). Många hatar dem, trots de inte ens läst dem. Men vågar man och kan man bekanta sig med dem på egna termer och neutralt – vilket då det gäller bloggar är extremt lätt, så kan man snabbt gallra bort det av fenomenet man inte har personligt behov av och få ut nytta och självutveckling av det, istället för att slösa energi på att gå och känna agg/ obehag emot det.
    Jag trodde aldrig att jag själv kunde hålla igång en blogg, var till och med lite o-behagig inför det, gjorde det bl.a för att få rutin och övning på skrivandet och för att testa nya kommunikationsmedel.

    Det är ju självklart att motreaktioner föds av kraftigare fenomen, utan denna elektricitet fick vi nog vänta på utveckling länge och väl.

    Mammablogg populariteten tror jag beror på att det är en grej den vanliga “marknaden” inte fyller behovet av. Och en mamma BLOGG är en PERSONLIG upplevelse, i tidningar och andra media så är detmer opersonligt och proffessionellt (eller upplevs i alla fall så). Kommunikativt på ett helt nytt sätt. Såklart lyfte Peppar/papper upp det, men jag tycker det var EFTER att populariteten redan KOMMIT till dem.

    OCh angående min egen blogg, som ja inte har nischat desto mer, och inte heller tänker göra det – jag vill låta bloggen stå för HELHETEN av mig. Ibland tar jag upp “seriösa” ämnen, politik, jämställdhet, psykologi, orättvisor, mänskliga rättigheter sådant som ÄR viktigt för mig. Men hela min existens snurrar inte kring dessa ting. De är en alltid närvarande PART av mig, men jag har inget behov av att radikalt och ENDAST behandla detta. Min IMAGE – den sociala masken, vill jag kunna kvarhålla som mänsklig och alltomfattande av min persona, inte bara som ett språkrör med stämpeln “den där jobbiga klagande bitterfittan” elelr dylikt (såna stämplar komemr SÅ lätt, fördomar, fördomar, som alla inte har råd eller ork att leva med).

    Jag må vara en kvinna med en massa frustration över orättvisor och vilja och ork att uttrycka dem ibland, trots det kräver min ork BALANS i ämnen. Precis som jag lyssnar till många olika sorters musik, använder olika teknik i målandet, vilken är ju beroende på dag och känsla – så uttrycker jag i bloggen det JAG behöver uttrycka mig den dagen.
    Att balansera mellan det positiva och negativa, kunna och VÅGA uttrycka olika känslor och ämnen, är vad jag vill med min blogg. Min personlighet syns och är ständigt närvarande – obunden till partier eller desto mer fundamentalistiska undergrupper.

    Det gäller att vara aktiv också själv, som bloggare OCH bloggläsare, vilket för en människa med jobb och familj KAN vara besvärligt, och tidsbrist kan påverka till varför många bra “seriösa” bloggar inte syns (plus att den målgruppen kanske inte har lust att behöva FISKA efter uppmärksamhet för ämnet ifråga, utan i viss mån har inställningen att folk BORDE diskutera och se detta och på det- sedan en lite bitter ton om att folk är ignoranta då de inte gör det, trots att bloggaren inte aktivt försökt få MED folk- OBS, snackar MÅLGRUPP, ej personer), och sen så tar det för en del mer tid att fundera ut hurudan bild de vill ge ut av sig själv, för att det inte skall påverka jobb/ familj etc på negativt sätt. Då är det för gemene man “lättare” att blogga “lättsamt”.

    Men jag insisterar fortsättningsvis på att ens GRUND principer tydligt framgår, INDIREKT de egna VÄRDERINGARNA i vilken “mys” blogg som helst. Passivt såklart, men även det ett ställningstagande. Och detta i vilken blogg som helst. Man behöver inte skriva seriöst för att ta upp ett ämne “på riktigt” eller endast fokusera på “kalla fakta”, det fungerar ibland nästan BÄTTRE att ta upp vissa grejer med “mjukhandskar” och mys. Och med dessa mjukhandskar och indirekta ställningstaganden kan man ibland skapa en större förändring än med rakt på diskussion.

    Det JAG tolkar av att “mys”trenden är så upphöjd, är att vi längtar efter mer SINNESRO, lugn och uppskattande av det vackra vardagliga.
    Nu blev det långt, vitt och brett! 😀

  4. Sen handlar det väl också om att alla som bloggar inte nödvändigtvis är samma personer som skriver insändare till tidningar och går på filocafé. Som du säger: bättre nonsens än nada.

  5. Man sku hitta alla sak-bloggar mycket bättre om det sku finnas någon webbplats där ett par typer sku jobba med att läsa olika sak-bloggar oberoende av vilken adress de ligger på, plocka citat och skiva juttur om sakinläggen kring olika teman (eg musik, samhälle, film, politik, blabla.). Lite liknande funktion som ratata.fi-framsidan har, bara att det kunde vara bloggar varifrån som helst.

    Det att en sådän här sida inte finns (eller har nån stött på en?) gör det väl svårt att hitta sakinläggen. Just nu känns det som att det finns en stor myspys-community som man hittar enkelt genom Peppar/Ratata-portalerna medan sakbloggarna skriver på sina egna håll och är ihoplänkade bara genom olika bloggars “bloggrolls” i bloggarnas högra kanter. Därför drar många säkert också enkelt parallellen att en blogg är lika med ytligt innehåll.

    • Jep du har helt rätt. Man borde kanske starta en blog-community som inte skulle vara knuten till ratata? Jag räddade muuten just ditt svar från mitt spam-filter. ;D

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s