Varför ska Finland vara tvåspråkigt?

Okej, vi börjar så här: Att i Finland inte läsa svenska i skolan är bara korkat. Att skapa ett land där invånarna inte kan ta till sig sin nationalsång på originalspråk, eller läsa flera av sina hyllade lyrikverk på det språk de skrevs på leder till en allmän historielöshet – och det har vi redan sett i många år; det är som om Finlands historia i allmänhetens ögon skulle börja år 1809. Att inte lära sig ett språk som talas av landets största minoritet är korkat. Att inte lära sig ett språk som skulle öppna dörren till det västra grannlandet och resten av Norden är korkat. Korkat. Nu är det sagt åtminstone.

Jag såg inte mer än 10 minuter av den så kallade debatten om skolsvenskan, men på basis av vad jag hann se och på basis av de efterföljande webbkommentarerna, verkar den inte har bjudit på mer än det intelligensbefriade jo-nej-gräl som är basvara i Tvåans debattkvällar.

Det finns många argument för avskaffande av den obligatoriska svenskan, de flesta av dem är dåliga. Ett av de vanligaste argumenten är att en vanlig arbetare (i serviceyrken, fysiska yrken, tjänstemän etc) inte kommer att ha någon nytta av vad de läser om de inte arbetar på en ort där det bor många svenskspråkiga. Men om det är nyttoaspekten vi är ute efter, finns det en hel drös ämnen som man före det kunde ta bort. Hur många har i det vuxna livet till exempel haft behov av teoretisk fysik eller kemi, om det inte ingår i de specifika studierna eller yrket? Hur många har egentligen behövt räkna derivator efter skolan? Eller för helvete, religionsundervisningen? Teckning? Musik? Den andra motiveringen är att man behöver ryska mer än svenska i östra Finland. Det är säkert sant, men varför skulle det ena utesluta det andra? Jag började läsa tyska i sjunde klass, trots att jag redan läste finska och engelska. Trots att jag egentligen inte använt tyskan sen gymnasiet, kan jag fortfarande hålla en enkel konversation på tyska. Att i tv börja släpa fram gymnasister som klagar på att de inte kunnat läsa ryska för att de måste läsa svenska är idiotiskt, då det framgår att den omtalade tjejen i fråga egentligen valt att läsa tyska och franska istället för ryska. Eget val, säger jag.

Nu är ju ändå den krassa sanningen att minst 70 procent av den finländska befolkningen skulle klara sig alldeles bra utan att kunna ett ord svenska. Det är alltså förståeligt att frustrationen är stor.

Om vi på allvar tar och funderar på vad den obligatoriska skolsvenskan gett oss finlandssvenskar? Jo, den har gett det att det finns en massa tjänstemän som på frågan om de talar svenska svarar med en lång tvekan och sedan motvilligt säger Ja för att de måste göra det. Och som man efter en mening på svenska inser att fullständigt ramlat av vagnen efter det andra ordet så man ändå byter till finska. Detta EFTER att de skrivit svenska i gymnasiet och troligtvis klarat av svenskaprovet i universitetet. Alla som från en myndighet på en tvåspråkig ort som Åbo eller Helsingfors försökt på betjäning på svenska vet hur mycket nytta den obligatoriska skolsvenskan gör.

Det finns ytterligare problem med den obligatoriska skolsvenskan. För det första är många av svensklärarna i Finland så fruktansvärt kassa att de inte kan lära ut språket. En bekant på radion berättade att hon jagat svensklärare till en intervju, och de flesta tackade nej för att de skämdes så för sin dåliga svenska. För det andra drar den obligatoriska svenskan ner på nivån på undervisningen, eftersom man måste beakta alla svenskhatare som inte vill lära sig språket, men ändå måste få tillräckliga betyg för att komma igenom skolan. Det leder ju till att de som verkligen vill lära sig inte får undervisning på tillräckligt hög nivå för att de skulle ha någon nytta av den. Och för det tredje skapar den, som vi har märkt, ett fruktansvärt agg mot svenskan som språk, skolämne och mot oss finlandssvenskar som folkgrupp.

För den allmänna nivån på svenskakunskapen i Finland, skulle det knappast finnas nån bättre lösning än att avskaffa den obligatoriska skolsvenskan. Men: Det är egentligen här som de riktigt kvistiga frågorna kommer in.

Problemet med att avskaffa den obligatoriska skolsvenskan är att vårt civilsamhälle som det nu är uppbyggt bygger på att invånarna ska ha en grundläggande kunskap i svenska. Denna grundläggande kunskap behövs om man ska söka in till skolor eller skaffa arbete inom den offentliga sektorn. Att helt enkelt avskaffa den obligatoriska skolsvenskan betyder i så fall att man redan från skolåldern sätter folk i olika situation inför framtiden – de som har möjlighet till högre utbildning och offentliga poster och de som inte har det. Och det förstår vem som helst att är ohållbart så länge vi har en skola som framför allt är instiftad för att vara en institution som ska jämna ut skillnaderna mellan olika samhällsklassers möjligheter att nå framgång i livet.

Vad leder detta oss till? Jo, om vi ska avskaffa den obligatoriska skolsvenskan, måste vi i demokratins och jämlikhetens namn också avskaffa kravet på tjänstemannasvenska och svenskaprov i universitetsvärlden.

Och kommer vi så långt, är steget inte långt till att vi på allvar måste ifrågasätta Finlands officiella tvåspråkighet och svenskans ställning som nationalspråk. Och det är här svenskivrarnas argument brukar börja snubbla.

För så fort finskhetsivrarna börjar fråga oss varför svenskan ska vara nationalspråk, då finlandssvenskarna i sinom tid kommer att vara en minoritet i storleksklass som ryssar, drar man fram dammiga argument om historia och kultur. På allvar? Vilka stora politiska beslut tas i dag på basis av historia och kultur?

Problemet är det här: de som inte vill ha obligatorisk skolsvenska bryr sig i det långa loppet inte så mycket om vad man egentligen läser i skolan, utan om varför en liten minoritet som finlandssvenskarna ska vara så priviligierad som den är. Då hjälper det inte heller att man drar upp alla fall där man INTE är priviligierad eller att man ju också måste lära sig finska. I finskhetsivrarnas ögon är allt som kräver extra resurser, tid eller ansträngningar på grund av att Finland är tvåspråkigt ett tecken på att vi är priviligierade. Det är då vi måste kunna svara på frågan: Varför? Här går alltid diskussionen in i ett cirkelargument. Obligatorisk svenska, på grund av att landet är tvåspråkigt, svensk service, tjänstemannasvenska, historia, kultur. Varför? För att Finland är tvåspråkigt. Varför? Grundlagen. Varför? På grund av att landet är tvåspråkigt, svensk service, tjänstemannasvenska, historia, kultur. Varför?

Varför ska Finland vara ett tvåspråkigt land och varför ska svenskan vara ett nationalspråk? Innan vi har några riktigt bra svar på den här frågan, är alla tv-debatter med finskhetsivrare dödfödda.

Och faktum är att jag inte är riktigt säker på att jag kan svara på den frågan.

Kan du?

Jag tror att svaren finns, men vi måste våga ställa frågan.

Advertisements

Leave a comment

Filed under In the News, Ponderings

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s